Saknar honom...

Det är lustigt. Varje gång jag sover jour börjar jag sakna Nicke JÄTTEMYCKET! Just nu skulle jag göra nästan vad som helst för att få ha honom nära. Men jag tror att det är för att jag vet att det inte går. Jag jobbar. Då kan jag inte vara med Nicke. Och det är därför jag saknar honom mer än vad som kanske är normalt när man ändå varit tillsammans i snart 2,5 år.

Jag jobbar som sagt. Inatt sover jag på de stället jag först började jobba när jag kom till M-ås. Och jag funderar. Tänker och funderar på vad saker kan ändra sej. Jättemycket har ändrat sej. Speciellt sedan jag började plugga. Jag har mognat så mycket! Saker som jag tyckte var helt okej att göra, när jag började som personlig assistent för en hel evighet sedan, skulle jag aldrig komma på tanken att göra nu. Och jag har börjat förstå hur saker och ting fungerar och hur det INTE fungerar om man har vissa problem. Jag har helt enkelt börjat inse vissa saker. Detta blev ett väldigt diffust inlägg, men så är det, jobbar man inom vården har man tystnadsplikt och därför kan man inte gå in på detaljer.
MEN! Jag hoppas jag kan sova inatt, jag behöver verkligen det. Snälla, snälla, snälla... (Oj, detta påminde mej om en viss låt. Vi byter språk så påminns vi kanske inte mer) Please, please, please....