Älskade moster

Idag har jag umåtts med min moster, Mia. Hon har hela tiden varit lite som min extramamma. Hon och min mamma är nämligen tvillingar så jag känner mej lite "närmre" Mia än dom flesta kanske gör med sina mostrar.
Mia är den mest generösa personen jag vet. Hon har fyra barn att försörja så ni förstår att det oftast inte finns många slantar kvar när månaden är slut. Ändå är hon så generös, till och med för generös för sitt eget bästa. Det började idag med att hon gav mej 300 kronor för att jag klippte hennes döttrar igår. För det första, jag klipper dom så gärna. För det andra, jag är ingen frisör, jag klipper inte vidare bra! Jag försökte tacka nej till pengarna, för ärligt, jag ville inte ha dom, och hon behöver dom mer än mej. Men ni som känner Mia vet att hon till slut blir lessen om man inte tar emot pengarna och det GÅR INTE att vinna en pengadust med henne. Så nu ligger pengarna och svider i min plånbok.
Vi åkte runt i lite affärer också. Jag följde inte med in, utan jag och kusinerna satt kvar i bilen. När hon kommer ut från systembolaget hade hon köpt dricka till Nicke och mej. Så snäll!!
I nästa affär köpte hon nybakat bröd till oss.
Hon ville även bjuda på dricka och köpa glass och godis. Men jag sa att jag inte var sugen. Det var inte riktigt sant men som sagt, hon är för generös för sitt eget bästa. När inte hon inser det får jag inse det åt henne.
Så här håller hon på dagarna i ända. För några år sedan fick hon hjärnhinneinflammation. Hon var nära att dö. Sviterna efter det är ständig huvudvärk och ljuskänslighet. Hon har även tinnitus och blir fort trött. Ändå flänger hon runt och ska hjälpa allt och alla, inklusive mej. För några veckor sedan gick hon och jobbade trots att hon hade hög feber. Hon inser inte att hon måste lugna ner sej och detta gör mej orolig. Inget man säger hjälper ju. Min moster är helt underbar men hon måste börja tänka lite på sej själv med...Vad ska jag göra för att hjälpa henne??