Glad igen...

Min ilska har gått över. Anledningen är att en kär gammal vän kommit och hälsat på. Denna vän heter cola och strårom. Så här sitter jag nu i mitt vardagsrum och sjunger med till Perelli som sjunger "I will survive" i Så ska det låta. Brevid mej har jag min vän och en chipspåse. Att jag för en halvtimme sen klagade på att jag börjar bli ett fett fetto har jag tydligen glömt. För här ska det svullas! Märkligt förresten vilken grym, ja helt fantastisk, röst man får när stråromen smörjt stämbanden...