Besatt

Är jag besatt? Sedan sju månader tillbaka följer jag en blogg som en person här i Mönsterås skriver. Det första jag gör när jag går ut på internet är att kolla upp den här personen, om den skrivit något nytt. Och när så är fallet blir jag överlycklig! Äntligen en uppdatering i denna människas liv. Jag har fått komma in i denna persons vardagsrum igen, satt mej på förtsta parkett och blivit åskådare till dennes liv. Dela sorg och glädje. En följd av detta är att jag tycker mej känna denna personen. Jag följer ju den varje dag. Jag vet vad den har för favoritmat och när den brukar lägga sej på kvällarna.

Det händer ibland att jag möter den här personen. De gånger det hänt har jag varit jättenära att hälsa men ångrat mej i sista sekund. Den vet ju faktiskt inte vem jag är!! Hur skulle den kunna veta de?? Och hela tiden har jag fått anstränga mej för att inte stirra på personen. Inte avslöja att jag vet allt om den. Slå undan blicken och bete mej som att jag är en vanlig person som går på andra sidan gatan. Det är så svårt! Känns som att personen precis vet vem jag är, jag är en spion som rotar i dennes liv! Sedan har vi gått förbi varann och jag har som alla gånger tidigare kvävt en impuls att följa efter personen, se vart den ska bara för att senare se om den skriver något om det i sin blogg. Om så skulle vara fallet skulle jag bli jättenöjd. Jag fick reda på det innan alla andra. Jag är bättre än er. Jag känner personen bättre.

Vissa gånger har jag önskat att jag skulle bli kompis med den här personen. På riktigt. Jag vill ha feedback. Jag vill berätta för den vad som händer i mitt liv. Jag vill att den här personen ska fråga vad jag har för favoritmat och vilken tid jag brukar gå och lägga mej på kvällarna!
Jag är nog lite besatt. Är detta normalt?


Idag kom jag äntligen till skott! Efter att ha bott i lägenheten i 4,5 månad har jag äntligen börjat få upp mina gardiner. Just det, börjat. Har fått upp en längd och hoppas jag har tillräckligt med motivation att slänga upp den andra imårn. Anledningen till detta är förmodligen mitt besök på Ikea idag. Fick massa inspiration där och ville bara hem på en gång och börja fixa ordning i lyan.
Var där med jobbet och handlade. Vi fick rekvisition på 2,500. Vi behövde varor för mer än 3,000. Vi har inte ens en skohylla på jobbet och jackorna hänger vi på stolar i köket. Dumma, snåla chef!! Morr!!

Jag har vart slö i eftermiddag. Skulle åkt och tränat men idag sa faktiskt kroppen ifrån. Jag beslutade mig för att ta en vilodag. Att inte gå och träna kostade mig 50:-. På Vattenpalatset är det så att om man inte ringer och avbokar två timmar innan passet kostar det.Skitregler. Utsugare.

Ska snart sätta mej och se världens roligaste program: 100 Höjdare. Ojojoj, vad de e kul! Me like!

Jobba me Madde imårn och fixa iordning i lägenheten me alla nya Ikeagrejer. Ska bli roligt. Sen: träning. Om jag orkar=)

Sitter på jobbet å slöar. Trött å ont i huvudet har jag men vägrar gå å lägga mej!
Känns som de e de enda jag gör. Tränar och jobbar. Jag har faktiskt blivit riktigt duktig med träningen. 4-5 gånger i veckan blir det. Spinning, simning, box, löpning, styrka...you name it!!
Om jag ska analysera mej själv lite tror jag att ja tränar för å slippa tänka. De e så mycke ja har ångest över. saknar min familj och framförallt mina vänner. dom bor kvar i Göteborg och jag sitter i hålan och ugglar. Nicklas har mängder me kompisar och visst, ja umgås ju me dom me...men de e ju fortfarande hans kompisar!! Ja har inte fått så mycke kompisar io M¨s än å ända har ja ju bott här sen november...hmm...aja, de löser sej väl me tiden.

En polers har ja fått iaf=) på lördag verkar de som de blir melodifestivalen me Josse, ska bli kul. lite vin till de me så löser sej allt!

Detta är min första bloggrad.

Jag vet inte varför jag börjat blogga. Samtidigt undrar jag varför jag inte börjat tidigare?
Jag har alltid haft lättast att utrycka mig i ord. Men det jag uttryckt tidigare har ju aldrig handlat om mig. Ska jag skriva om mig nu? Det är väl det bloggandet går ut på, att lämna ut sig själv, sin värld till allmänt beskådande... Är jag beredd att göra det? Jag vet inte. Isåfall kommer jag ju dela med mig av mina tankar. Mina tankar är inte alltid goda.
Kommer jag kunna hålla balansen? Vad är skillnaden mellan att trampa någon på tårna och att stampa någon på foten?
Hmm...jag är nervös.
Jaja, jag börjar väl då.

Sedan fyra månader tillbaka bor jag i Mönsterås. Världens ände. Jag är uppvuxen i Oskarshamn som också är litet. Men jag har många gånger sagt att Mönsterås är sista platsen i världen jag skulle kunna bo på.
Därför flyttade jag till Göteborg. Göteborg är så långt från Mönsterås man bara kan komma. Jag älskade Göteborg. Staden i mitt hjärta!
Men så kom det någon som puttade ut Göteborg ur mitt hjärta för att lägga beslag på platsen själv. Han är 24 år och heter Nicklas. Mannen i mitt liv.

Mannen i mitt liv satte en ring på mitt finger för sex dagar sedan. Liza Bogren är förlovad.

Mannen som äger den andra ringen vill leva och dö i Mönsterås. Det vill inte jag. Jag vill se världen innan jag dör. Bo på olika platser.
Utvidga synfältet.
Utvidga tunnelseendet.