Igår syndade jag. Big time. Vi var hos Mia och Jim och dom bjöd på mat. Revbensspjäll, mitt favvo. Men jag lyckades stå emot. Men däremot när chipsskålen kom fram, då visades min dåliga självdisciplin. Jag får absolut inte tugga på något men jag tog dom allra minsta chipsbitarna, stoppade dom så långt bak i munnen som möjligt och sedan suttade jag på dom tills dom var mjuka och efter det kunde jag svälja dom. Men för min mage som inte fått mat på två dagar var just chips kanske inte det bästa jag kunde valt att äta. Ont i magen...skyll dej själv!!
När jag inte själv får äta står inte jag heller vid spisen och lagar mat till Nicke. Det är alldeles för jobbigt att stå över en gryta eller något annat och sedan själv inte få äta. Nicke får helt enkelt göra sin egen mat. Hur tror ni det går? Eftersom han inte lagade mat dagen innan hade han heller ingen matlåda till jobbet. Därför var han vrålhungrig när han kom hem. Men, det är ju alldeles för jobbigt och tråkigt att laga mat så då sätter man sej hellre i soffan istället. Eftersom maten av någon konstig anledning inte lagade sej själv blev det ingen mat. Ingen mat på hela dagen. Lathet straffar sej.
Men jag tycker synd om våra eventuella ungar i framtiden om jag inte skulle vara hemma. Då får dom svälta.
Jag ligger iallafall i sängen och smuttar på min frukost. Mjölkdrink med ananas, banan och linfrö. Jag kan väl inte påstå att det är särsklit mättande men det är gott!
Tills sist vill jag bara skänka en tanke till Harry. Det är/var en gammal man som jag känt hela mitt liv. Han gick bort för ett kort tag sedan och igår var det begravning för honom. Jag skulle så gärna velat gå men jag hade inte möjlighet. Men jag ringde iallafall hem till hans fru och berättade att jag tänker på henne. Det är sorgligt när en sån "go gubbe" inte finns mer även om man vet att det var skönt för honom att få somna in...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar