Tankar...

Då och då jobbar jag med en tjej som har autism. Det är en oerhört komplicerad sjukdom och jag är inte avundsjuk på den här tjejens föräldrar som självklart har haft det väldigt tufft. Jag vet inte hur jag skulle reagera om jag fick ett barn med ett funktionshinder. Självklart skulle man inte älska barnet mindre men man skulle ändå börja fundera. Skulle man våga skaffa ännu ett barn? Förmodligen inte.

Därför blir jag förvånad när jag ser The Doctors på tv. Idag var det en familj som hade sju barn varav fyra av dom hade autism(!) Och dom hade ett åttonde på väg! Hur orkar man? Risken att det nya barnet ska få autism ökar ju för varje tidigare barn dom fått som har sjukdomen.
Samtidigt blir jag lite rädd. Detta var något vi även diskuterade i skolan idag. Man har upptäckt samband med vissa vaccin som en orsak till att ett barn kan få autism. Detta var det även en läkare på The Doctors som trodde starkt på. Han avrådde för att ge sina barn vissa vaccin för att risken finns att autism eller barndepression utvecklas. Det fanns visserligen en annan läkare som inte höll med men båda läkarna avrådde familjen på The Doctors från att vaccinera sitt snart anlända barn.

Detta gör mej rädd. Jag har inga planer på barn än men förhoppningsvis kommer den dagen någon gång. Det vore fruktansvärt att få ett barn med en sådan sjukdom och att dessutom veta att man kanske ”hjälpt till” att utveckla den…
Självklart tjänar det inget till att gå och vara rädd och orolig. Jag tror inte att jag kommer få ett barn med ett funktionshinder. Vad jag vet har ingen i varken Nickes eller min släkt någon sådan sjukdom. Men ibland slås man av tanken att det ändå kan hända. Särskilt när man hör sådana saker som att ett simpelt vaccin kan vara orsaken.