Helgen i långa drag

Ikväll har jag, Nicke, Mia och Jim varit på bio. "Män som hatar kvinnor". Kan vara den bästa film som gjorts i Sverige någonsin. Än så länge. Två böcker till innebär två filmer till. Böckerna blir bara bättre och bättre och jag förväntar mej lika med filmerna. Och Lisbeth, vilken kvinna! Hade jag vart lesbisk hade jag varit kär i henne.

Vi har varit duktiga idag. Kl 14 satt vi vid vårt middagsbord och åt spaghetti och köttfärssås. Jag kom på den briljanta idén att vi skulle frosta av vår frys. Sagt och gjort, frysen blev avfrostad, men vi stannade inte där. Kl 17.30, alltså 3,5 timmar senare var vi färdiga. Då hade vi städat hela köket. Tömt varenda skåp och slängt onödiga grejer. Vi kände oss duktiga när vi inte bara latat oss på en ledig söndag. Men jaha, då har vi bara två rum, en toalett och ett vardagsrum kvar att städa. Och när det är gjort är det väl bara att börja om på köket igen...

Våra stackars kissar har inget liv. Att vi frostade av frysen var det roligaste som hänt på länge för dom. Tragiskt...

Jag har varit så lat att jag ännu inte nämt lördagskvällen som spenderades hemma hos Lollo. Med en bortrest Martin är det självklart att det måste vara lite tjejfest. Jag, Mia, Anna, Linnea och Lollo kollade festival och snackade skit. Och åt GOD mat förstås.

Mia och Anna

Linnea och Lollo. Linnea jobbar som Securitasvakt. Är inte det coolt? Det är ett sådant jobb som jag egentligen skulle vilja ha men inte skulle våga. Lisbeth hade vågat...

Men melodifestivalen då. Jag trodde aldrig att jag skulle kommentera den i bloggen för jag är egentligen inte intresserad. Sedan deltävlingarna kom till har det blivit för mycket och för komplicerat. Och vi vinner ju ändå inte Eurovision så jag förstår inte uppståndelsen?? Och jag är tydligen inte så musikalisk så jag kan höra om en låt är bra eller inte första gången jag hör den. (Okej, det finns ett undantag. När jag hörde de första raderna "Finns det nåt mer att säga, säg finns det nånting mer? Jag var väl ingen ängel, jag förnekar inte det..." Ni fattar, "Det gör ont" älskade jag från första början och den spelas fortfarande hemma i Gustavssons högtalare lite då och då.) Men! Igår hände det. Låten jag hejade på vann!! Jepp, jag hejade på Malena och hon vann! Men det är inte min största lycka. Min största lycka är att Ugglan inte vann. Hade hon vunnit hade jag nog fått gå och kräkas. Jag kan nämligen inte med henne. Jag kan inte kolla på henne utan att det går rysningar i hela min kropp och jag kan inte lyssna på henne utan att öronen förvrids till små russin, oförmögna att ta till sej hennes udda toner. Ändå kan jag inte sluta att beundra henne lite. Bara lite. Hon är en i grunden fantastisk konstnär och det genomsyrar allt hon gör. Jag förstår att hon är alldeles för djup för att jag ska kunna förstå henne. Men, det förändrar inte det faktum att hon åtminstone kunde haft lite gele i håret när hon uppträdde i Sveriges största musiktävling. Jaja, tävlingen var iallafall spännande in i sista sekund och kanske jag tittar nästa år igen. Men bara kanske.