Tråkiga juldagar

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om julhelgerna. De e verkligen så skönt att vara ledig så mycket. Men samtidigt blir man ju så rastlös! Affärerna har ju visserligen öppnat och det är rea överallt, men jag måste ju spara mina pengar till Thailand. Men det finns inte så mycket att göra. Hade behövt träna idag men gymet e ju inte öppet!

Idag va iaf min kusin Joakim här med hans tjej Tezz. Joakim och Nicklas spelade tv-spel från kl 11 till klockan sex. Sju timmar! Länge! Dom hade jätteroligt men för mej och Tezz var det inte så himla kul. Jag tröttnade att sitta och titta efter en stund och dammade istället ur skåpen i köket. Ibland är det bra att ha tråkigt för då får man något gjort!

Vet inte hur jag ska kunna sova ikväll. Jag är såååå rastlös. Egentligen vill jag gå ut på en promenad men de e inget roligt när de e mörkt ute. Då vill jag i så fall få med mig Nicke. Och det finns inte en chans på jorden att han skulle följa med. Han har annat att göra.Han sitter och spelar tv-spel. Igen.

I förrgår var jag iaf på ferren med Anna och Mia. Såhär snygga va vi då:

Vi var på Sandra i Kalmar. Det var väl sådär. Fruktansvärt mycket folk. Jag hade en väldigt störande klänning på mig. Den var nästan helt öppen i ryggen förutom en liten kedja som höll ihop den på nåt sätt. I alla fall, när jag är inne på Sandra känner jag att det är något konstigt med klänningen. Jag känner att den inte sitter som den ska. Så jag försöker ta tag i klänningen där fram och rätta till den. Problemet är att jag inte hittar nån klänning att räta till över vänster bröst. Den har åkt åt sidan och kvar finns bara ett naket bröst till allmän beskådning. Jag hoppas innerligt att ingen såg! Kedjan som höll ihop klänningen hade gått sönder. Den gick visserligen att knåpa ihop igen men under kvällen hann den gå sönder ett par gånger till. Som väl var utan bröstvisning. Men oj, vad jobbigt det var att gå och tänka på att klänningen inte skulle gå sönder igen. Och om den skulle gå sönder ändå, att jag inte skulle visa pattarna för halva Kalmar! Nina, som har en likadan hade berättat detta för mej innan. Att den kunde gå sönder. Hur kunde jag glömma en sån viktig detalj?!! Aldrig mer den lilla svarta!

På vägen hem från Sandra ringer Nicke. Han är hos sin chef och festar. Han vill att jag ska komma. Klockan är halv tre på natten och jag har så ont i mina fötter så jag knappt kan gå så tanken känns väl inte så lockande. Men tanken på en ensam säng känns inte heller särskilt lockande. Så jag åkte dit. Där va de livat! Stannade väl kanske en timme. Sedan var det dags att gå hem. Det var skitkallt, fötterna värkte som aldrig förr, men oj vad mysigt det var! Alldeles stjärnklart, minusgrader och bara han och jag. Mer stjärnpromenader åt folket!