Husvisning

Jaha, då var första huset i den förmodade raden av många avklarade. Jag blev verkligen kär i köket, det är min dröm! Även vardagsrummet var fint och även om sovrummen var ganska små var de mysiga. Mycket fönster och stor altan. Och läget ute på Killingeholm är ju helt underbar. 300 meter till havet och båtplats..vad mer kan man begära?? Men, så hade vi ju två väldigt livserfarna typer med oss som hade kommentarer om det mesta. Min pappa Patrik och Nickes pappa Inge. Det var fuskrenoverat hit och dåligt isolerat dit. Och helt plötsligt var pappa borta. Då hade han hittat en liten lucka i grunden och kröp under huset. Sekunden efter var han och Inge uppe på taket och sprang. Grunden var tydligen helt okej men däremot inte taket. Jag inser självklart det rimliga i det dom säger och vi kommer inte köpa huset. Men, det svider och jag längtar till nästa husvisning, när nu de blir??!

Fotboll ikväll. Igen. Men det gör inget. Jag fick precis ett erbjudande av Nicke jag inte kunde motstå. "Hämtar du pizza betalar jag." Och eftersom vi bor granne med pizzerian var det absolut ett erbjudande jag kunde ta. Så även om jag bara tryckte i mej en tredjedels pizza är jag mätt och go. Nähä, gott folk, nu hejar vi på HV blå. ANNARS..........!

JAAAAA!

Jag fick tillbaka på skatten! Mer än jag hoppats på. Förra året fick jag tillbaka 17.000(!) Men ändå att jag fick tillbaka så mycket så försvann pengarna bara sådär. Vet inte vad jag gjorde eller köpte? Detta året fick jag inte tillbaka alls lika mycket men jag ska ändå förvalta dom bättre. Vet inte vad jag ska göra men det jag vet att jag inte ska göra är att låta dom trilla ner i småhål och försvinna på allt möjligt och ingenting. Möjligtvis att det blir lite renoveringspengar till ett hus. För gott folk, ikväll ska vi på husvisning. Ska bli jättekul!

Har haft världens längsta lektion idag och jag är trött och har ont i huvudet. Men vad gör de...jag har ju....PÅSKLOV!!

Maten och de...

Idag gjorde jag något jag inte gjort på väldigt länge. Lagade "enkel" mat. De blev snabbhamburgare och makaroner. Hela dagen i skolan har jag gått och funderat på vad jag ska göra för gott (läs: avancerat) till middag. Jag lagar för det mesta nämligen lite mer avancerade grejer. Inte på det viset att det tar lång tid eller att det är svårt att göra, min mat är för det oftast väldigt simpel och ändå enligt mej, ganska god. Okej, hur jag fick ihop föregående mening vet jag inte, motsäger mej själv ganska mycket. Men det jag egentligen menar är att det mycket sällan blir halvfabrikat. Men det blev det idag!! Knappt ingen energi alls lagd på matlagning och det var såååå skönt. Däremot lade jag väldigt mycket energi på att rengöra spisen efteråt. Igår kokade min stuvning över och jag hade verkligen inte tid att rengöra. Så det hade satt sej riktigt hårt till idag och jag bet i det sura äpplet.

Ligga kvar eller gå upp?

I skrivandets stund är klockan tio i sju. Jag börjar inte skolan förrän tjugo i tio. Vad ska jag göra? För många hade detta varit ett enkelt val. Ligga kvar och sova förstås. Men inte för mej, inte idag. Jag är ganska så pigg och detta ska jag utnyttja och gå ut på en powerwalk. Känns ju så skönt när man kommer tillbaka och dagens motion är "gjord". (nåja, pilates ikväll men de kan jag stå ut med) Det har inte blivit nån träning för mej på ett par veckor. Först var jag ju i fjällen och sedan opererade jag tänderna och fick inte äta. Nu har jag ett skäl till. Jag har ett stygn i fingret vilket gör att jag inte kan boxas och inte simma. Och ni vet vad jag tycker om spinning. BLÄÄÄÄ! Men inget hindrar mej från att gå ut och gå. Härliga morgon!

Påskkäringen

Ikväll har jag jobbat. Det jag sysslat med hela kvällen lång är att jag försökt hantera en "konflikt" mellan mej och personen jag jobbade med. Jag ville att personen skulle göra en sak som personen inte tyckte att hon behövde göra. Till slut var hon så arg på mej att hon kallade mej det absolut fulaste namn hon kunde komma på. Vet ni vad det var? "Påskkärring!!" När hon sa det och dessutom såg väldigt sur ut kunde jag inte sluta skratta. Vem vill inte va en påskkärring, liksom. Jag har ju ändå en svart katt, så varför inte. Och jag vet dessutom vägen till Blåkulla. Men jag har inte tagit något körkort på kvasten än, någon som vet var man gör det...?

Vet ni, varje dag när jag går hem från skolan är jag förväntansfull och samtidigft lite rädd. Anledningen är.....tadaaaa!.......deklarationen! den har fortfarande inte kommit och jag är livrädd! vill ju ha pengar tillbaka. behöver inte få så mycket men nån tusenlapp vore ju lite roligt. så snälla deklarationsgubbar...ge mej pengar tillbaka!

Grillpremiär

Har haft en jättehärlig helg. Tillbringade lördagskvällen hemma hos svärisarna. Lördagskvällen var kvällen då jag bestämt mej för att då var det okej att äta (dock mosat, men ändå...) och vad passar bättre än att tända grillen då? Helena hade gjort potatisgratäng och så grillade vi fläskfilé. Snacka om att det var en måltid jag längtat efter! Vi drack lite vin och mannen och jag sov sedan över.

Har varit fruktansvärt trött idag, orkar knappt trycka fram ett litet leende och känner mej absolut inte social. Antar att det är min tuffa vecka som satt sina spår. Men imorgon ska jag tvinga min kropp att bli pigg igen. På grund av jobb blir det ingen box men ska istället starta dagen med en promenad. Nästan lika bra träning...!

Jag har ju stygn i munnen efter operationen. Men alldeles nyss kände jag en tråd som satt lite konstigt. Började dra i den och då visade det sej att den hade släppt! Det är åtta dagar till dom ska tas bort, vet inte om jag borde vara orolig...? Tänk om allt släpper? Hemska tanke!

I have a confession to make.

Igår syndade jag. Big time. Vi var hos Mia och Jim och dom bjöd på mat. Revbensspjäll, mitt favvo. Men jag lyckades stå emot. Men däremot när chipsskålen kom fram, då visades min dåliga självdisciplin. Jag får absolut inte tugga på något men jag tog dom allra minsta chipsbitarna, stoppade dom så långt bak i munnen som möjligt och sedan suttade jag på dom tills dom var mjuka och efter det kunde jag svälja dom. Men för min mage som inte fått mat på två dagar var just chips kanske inte det bästa jag kunde valt att äta. Ont i magen...skyll dej själv!!

När jag inte själv får äta står inte jag heller vid spisen och lagar mat till Nicke. Det är alldeles för jobbigt att stå över en gryta eller något annat och sedan själv inte få äta. Nicke får helt enkelt göra sin egen mat. Hur tror ni det går? Eftersom han inte lagade mat dagen innan hade han heller ingen matlåda till jobbet. Därför var han vrålhungrig när han kom hem. Men, det är ju alldeles för jobbigt och tråkigt att laga mat så då sätter man sej hellre i soffan istället. Eftersom maten av någon konstig anledning inte lagade sej själv blev det ingen mat. Ingen mat på hela dagen. Lathet straffar sej.
Men jag tycker synd om våra eventuella ungar i framtiden om jag inte skulle vara hemma. Då får dom svälta.

Jag ligger iallafall i sängen och smuttar på min frukost. Mjölkdrink med ananas, banan och linfrö. Jag kan väl inte påstå att det är särsklit mättande men det är gott!

Tills sist vill jag bara skänka en tanke till Harry. Det är/var en gammal man som jag känt hela mitt liv. Han gick bort för ett kort tag sedan och igår var det begravning för honom. Jag skulle så gärna velat gå men jag hade inte möjlighet. Men jag ringde iallafall hem till hans fru och berättade att jag tänker på henne. Det är sorgligt när en sån "go gubbe" inte finns mer även om man vet att det var skönt för honom att få somna in...

Lika?

Några har undrat om jag och min syster är lika. Jag vet inte. Döm själva.

Blommor!

Jag mår lite bättre nu. Svärmor kom förbi och kan man bli annat änglad när hon hade en söt liten blomma med sej...? Jag blev jätteglad, precis vad jag behövde! Sedan drog hon ut mej på promenad och det var så härligt! Vårjacka på! Efter hon åkt hem blev jag jättesugen på att fixa i ordning på balkongen så jag gick bort till blomsteraffären och handlade grejer! Det slutade på den lilla nätta summan av 900 riksdaler. Gaaah! Jaja, nu har jag i allafall fina blomlådor. Dock behöver jag Nickes hjälp att sätta upp dom så de kan jag inte göra förrän på lörd

ag.

OBS! "äcklig" bild

I nästa inlägg kommer en bild på hur det ser ut i min mun just nu. Vill ni inte se, kolla inte!

Ångest idag...

Nu är det gjort. Jag har fått i skruvarna och det är så skönt att det är över. För den här gången. Men fy vad jobbigt det har varit idag. För varje gång dom ska göra något nytt med min mun blir det bara värre och värre. Men det har aldrig varit så illa som det varit idag. Jag bröt ihop. Det hade känts okej innan, jag var inte nervös eller så. Men så fort jag satte mej i stolen fick jag en fruktansvärd ångest. Och när dom hade tippat mej och började ge bedövningen mådde jag så dåligt så jag började gråta. Och sedan grät jag mej igenom hela operationen som kanske tog 20 minuter. Men jag låg med ett skynke över ansiktet så det var ingen som märkte, som väl var. Men det handlar inte om smärtan, jag är ju bedövad, så det gör inte ont just under ingreppet. Men jag känner ju ändå allt dom gör. Jag kände precis när dom skar upp tandköttet och det är väldigt psykiskt jobbigt när jag egentligen bara vill att allt ska läka och bli bra. Efteråt frågade dom om det hade gått bra och då kunde jag inte hålla tillbaka längre utan började storböla. Kände mej som ett litet barn. Usch, vill inte mer...

Men nu är det flytande kost som gäller igen de närmsta tre dagarna och sedan är det mosat i fyra. Såhär ser det ut nu för er som vill se:

AJ!

Det är så synd om mej så ni anar inte. Det har nog aldrig varit så synd om mej som det är just nu. Jag har skurit mej i fingret! Buhuuuu! Jag skulle skala en lök och precis när jag skär till så åker löken iväg och kvar är bara mitt pekfinger som fick smaka på kniven. Jag skar riktigt djupt. Det började störtblöda och jag inser ganska snabbt att här behöver det sys. Jag ringde Nicke och bad honom skynda sej hem från jobbet. Vet ni vad han säger??? "Ja men älskling, de är ju tur att det är första april idag så att vårdcentralen har öppet längre." Han trodde inte på mej!! Han trodde att det var ett aprilskämt. Jag gjorde allt för att övertyga honom om att det var sant, men vet ni vad han gör istället än att skynda sej hem? Åker till ICA! I det här läget måste jag hitta på nåt för att få hem honom snabbt eftersom jag håller på att förblöda (nåja, nästan iaf). Det enda jag kunde göra var att ta en blodig bild och skicka. Då blev de fart på honom men då hade det redan gått en kvart. Vi åkte till vårdcentralen på en gång och jag fick som sagt sy. Nu får jag inte använda fingret överhuvudtaget så Nicke fick fortsätta laga maten. Men någon lök ville han inte skära.

Så, nu är det bara hoppas att natten på jobbet inte kommer innebära några överraskningar eftersom jag knappt kan använda handen. Stackars, stackars mej...

Betyg och tänder.

Idag hade vi betygssnack. Jag har varit så duktig! Har MVG i medicinsk grund och det är i stort sett beroende på arbetet som vi lämnade in idag om jag får behålla MVG:et eller inte. Men jag tror nog att det ska gå bra. I Omvårdnad ligger jag på VG med goda chanser att få MVG så nu ska vi kämpa lite extra... Och i Arbetsmiljö och säkerhet fick jag MVG och den kursen är slut så det kan jag inte påverka mer. Wihoooo! Jag är så stolt över mej själv! Vem hade trott att jag skulle sluta som ett MVG-barn efter resultaten i nian? Snacka om att inställning och motivation kan ändras bara man får lite tid på sej....!
Något som däremot gjorde mej förbannad var att jag fick se hur närvaron såg ut på alla lektioner. Jag hade fått ledigt i början på terminen för att åka till Thailand. Men "Virret och flummet" har skrivit ogiltig frånvaro på mej trots att hon VET att jag var ledig. Tur för henne att det inte var så pass mycket att CSN blev inkopplat.

Imorgon ska jag till Västervik och dom ska fixa "nästa del" med mina tänder. Dom ska öppna upp tandköttet igen och sätta dit skruvarna. Jobbigt värre och jag ser inte alls fram emot det. Varje gång dom öppnar upp tandköttet lämnas ju ett ärr och det är inte så kul. För varje gång dom ska in och gräva i min mun blir det bara jobbigare. Jag vill att dom ska vara färdiga och lämna mina tänder ifred.
Sedan är ju jag så dum också så jag tror att jag är någon slags övermänniska. Jag lovade att jobba inatt. Hur kan jag göra en sådan dum sak? Jag ska ju vara i Västervik vid åtta på morgonen vilket innebär att jag måste åka från jobbet vid sex. Hur smart är det?!! Jag kommer inte vara ett dugg mentalt förberedd utan bara stressad och det är inte alls bra. Jag måste sluta tro att jag är någon slags övermänniska som klarar allt och inte ta på mej jobb när jag behöver vara pigg, utvilad och mentalt förberedd. Dumma Liza, lär dej nån gång!

Jag vaknade med ett ryck idag. Jag hade bara en tanke i huvudet. JAG KAN ANDAS GENOM NÄSAN! Wihooo! Det måste betyda att förkylningen är på väg tillbaka, att ingen amputation behöver genomföras på min sargade näsa och att jag snart är en frisk människa (nåja, det kan väl diskuteras.) Men nu gott folk tar vi nya tag och njuter av solskenet som friska och glada människor.