Oro...

Jag har ibland ont i axlarna. Det är inget jag tänkt på så mycket innan, men nu har det slagit mej, jag har faktiskt ont. Men det gör bara ont i vissa rörelser. Det är när jag lyfter armarna så de kommer över en viss punkt som det gör jätteont, jag kan helt enkelt inte göra den rörelsen. Till exempel om jag ska dra av en tröja över huvudet, det går inte. Men det är så lustigt för det kommer och går. Jag kan inte förutbestämma när det ska komma och när jag väl har ont kan jag inte förstå varför jag har ont. Det är inget jag gör som framkallar det onda, för då borde jag ju märkt det?? Jag kan till exempel ha ont i 3 dagar, sedan släpper det och allt är som vanligt i kanske en vecka. Sedan kommer det fem dagar då jag har ont och efter det kan det vara borta i en månad. Intervallerna är så olika. Men det jag har märkt är att om jag är uppvärmd gör det inte lika ont, då kan till och med det onda försvinna för en kort stund. Om jag till exempel är och simmar, då gör det jätteont första kvarten för att sedan släppa av och det onda försvinner sedan helt (tills jag kommit upp ur plurret och blivit kall igen). I vilket fall, jag frågade min lärare om det idag (hon är sjuksköterska) och det enda hon kunde komma på att det skulle kunna vara är ett förstadie till Artros. Artros?!!!!!! Jag är 22 år!! Oron har kommit lite smygande och jag måste verkligen gå och kolla upp det. Men jag ska vänta till nästa gång jag får ont...Hu...usch!

Motion på jobbet

Idag skulle jag egentligen vart ledig men självklart blev det inte så. Cheferna verkar ha ett sjätte sinne och vet när jag ska vara ledig för då ringer dom och bokar in mej. Men det har varit en lugn och skön dag på jobbet. Det gäller att ta två flugor i en smäll förstår ni. Idag gick jag till exempel på långpromenad med en av de boende i rullstol. Vi hade bra fart och var ute i 40 minuter. Detta ser jag som ett litet "miniträningspasss" som jag faktiskt får betalt för. Kan ju inte bli bättre!

Nu ska jag byta om till rollen som duktig fru och ställa mej vid spisen. Idag blir det kycklingwok med sötsur sås och risnudlar. Yammi!

Box

Hua, ikväll körde Emma hårt med oss. Håret låg klistrat runt ansiktet och svetten droppade. Men det var roligt. Ikväll gick jag dit med Malin Reffel. Vi ska fortsätta boxas tillsammans så ofta vi kan. Gött! Alltid efter träning är jag vrålhungrig. Ikväll åt jag rotmos och bratwurst (usch, korv e inge vidare), två knäckebröd och ett äpple. Jag skulle kunnat proppa i mej mer men nån hejd måste det ju va.

Hade "Virret och flummet" idag igen. Min lärare heter nog så i andranamn. Idag gav hon oss en uppgift till på tisdag nästa vecka, men då har vi studiedag. Hon har inte koll på nånting.
Sedan skulle vi se på film. Men då hade hon glömt att kolla om tv:n funkade så halva lektionen gick åt att försöka få igång den. Vi lyckades inte.
Men det värsta kommer här. Linda var hemma från skolan idag för att hon hade migrän. Vet ni vad Virret gör då? Hon ringer hem till Lindas föräldrar och frågar var Linda håller hus. Eeeehhhh??????????? Linda har inte bott hemma på många år. Man skulle kunna tro att Virret och Lindas föräldrar känner varandra och att det var därför hon ringde dit. Men nej, dom känner inte varandra.
Jag är trött på denna människa.

Imorgon fick jag en dag ledigt. Så skönt! Virret som vi skulle haft halva dagen är borta. Och i datakunskapen fick vi hemuppgift. Lovely! Nähä, nu ska jag fläta in mitt fuktiga hår i två hårda flätor så får vi hoppas på att jag har söta små lockar imorgon.

Morgon

Måndag morgon. Ångest? Inte det minsta. Min morgon är mysig. Jag vaknar när Nickes klocka ringer, vid kvart över sex, tror jag. Sedan går min energi till att hålla Nicke vaken så att han inte försover sej till jobbet. För att gå upp när klockan ringer, det funkar inte för Nicke. Well, en kvart senare sätter han sej på sängkanten och då kan jag pusta ut. Nicke tog sej upp idag med. Sedan får jag min hejdåpuss (det blir oftast en snabb en, att pussas på morgonen är oftast inte så fresch) och efter det kan jag sträcka ut på riktigt. Hela sängen är min. Där ligger jag och drar mej i ungefär 20 minuter och sedan är det dags att ta tag i sitt liv. Sidenmorgonrocken och fluffiga tofflor på. Sätter på radion och börjar min dag med Adam och Grys ljuvliga toner. Morgon är härligt. Hela min vecka är härlig. Jag pluggar tre dagar och på onsdagen börjar min helg. Sedan kanske jag jobbar, men då har jag ju valt det själv. Förresten, jag går mina tre dagar denna vecka, sedan är jag ledig 11 dagar. På lördag drar vi ju till fjällen. Jag har det bra!

När jag läser detta inser jag att det är ett väldigt positivt inlägg. Jag är förvånansvärt positiv idag och jag tror det beror på att det är fint väder och att fåglarna kvittrar utanför mitt fönster.

Helgen i långa drag

Ikväll har jag, Nicke, Mia och Jim varit på bio. "Män som hatar kvinnor". Kan vara den bästa film som gjorts i Sverige någonsin. Än så länge. Två böcker till innebär två filmer till. Böckerna blir bara bättre och bättre och jag förväntar mej lika med filmerna. Och Lisbeth, vilken kvinna! Hade jag vart lesbisk hade jag varit kär i henne.

Vi har varit duktiga idag. Kl 14 satt vi vid vårt middagsbord och åt spaghetti och köttfärssås. Jag kom på den briljanta idén att vi skulle frosta av vår frys. Sagt och gjort, frysen blev avfrostad, men vi stannade inte där. Kl 17.30, alltså 3,5 timmar senare var vi färdiga. Då hade vi städat hela köket. Tömt varenda skåp och slängt onödiga grejer. Vi kände oss duktiga när vi inte bara latat oss på en ledig söndag. Men jaha, då har vi bara två rum, en toalett och ett vardagsrum kvar att städa. Och när det är gjort är det väl bara att börja om på köket igen...

Våra stackars kissar har inget liv. Att vi frostade av frysen var det roligaste som hänt på länge för dom. Tragiskt...

Jag har varit så lat att jag ännu inte nämt lördagskvällen som spenderades hemma hos Lollo. Med en bortrest Martin är det självklart att det måste vara lite tjejfest. Jag, Mia, Anna, Linnea och Lollo kollade festival och snackade skit. Och åt GOD mat förstås.

Mia och Anna

Linnea och Lollo. Linnea jobbar som Securitasvakt. Är inte det coolt? Det är ett sådant jobb som jag egentligen skulle vilja ha men inte skulle våga. Lisbeth hade vågat...

Men melodifestivalen då. Jag trodde aldrig att jag skulle kommentera den i bloggen för jag är egentligen inte intresserad. Sedan deltävlingarna kom till har det blivit för mycket och för komplicerat. Och vi vinner ju ändå inte Eurovision så jag förstår inte uppståndelsen?? Och jag är tydligen inte så musikalisk så jag kan höra om en låt är bra eller inte första gången jag hör den. (Okej, det finns ett undantag. När jag hörde de första raderna "Finns det nåt mer att säga, säg finns det nånting mer? Jag var väl ingen ängel, jag förnekar inte det..." Ni fattar, "Det gör ont" älskade jag från första början och den spelas fortfarande hemma i Gustavssons högtalare lite då och då.) Men! Igår hände det. Låten jag hejade på vann!! Jepp, jag hejade på Malena och hon vann! Men det är inte min största lycka. Min största lycka är att Ugglan inte vann. Hade hon vunnit hade jag nog fått gå och kräkas. Jag kan nämligen inte med henne. Jag kan inte kolla på henne utan att det går rysningar i hela min kropp och jag kan inte lyssna på henne utan att öronen förvrids till små russin, oförmögna att ta till sej hennes udda toner. Ändå kan jag inte sluta att beundra henne lite. Bara lite. Hon är en i grunden fantastisk konstnär och det genomsyrar allt hon gör. Jag förstår att hon är alldeles för djup för att jag ska kunna förstå henne. Men, det förändrar inte det faktum att hon åtminstone kunde haft lite gele i håret när hon uppträdde i Sveriges största musiktävling. Jaja, tävlingen var iallafall spännande in i sista sekund och kanske jag tittar nästa år igen. Men bara kanske.

Helg i Skrika

Var längesen jag åt så god mat som jag gjorde igår hos mor och far. Entreqoute (stavas det så?), hasselbackspotatis, rödvinssås och en sallad med oliver och fetaost i, och rött vin till det. Ojojoj vad gott det var! Vi sov över men mor och far har ingen dubbelmadrass och sova isär kunde vi ju inte göra så vi låg och trängdes i en 90-säng. Jag älskar att ligga nära men så nära är på gränsen. Men Nicke sov gott i allafall! På morgon "råkade" jag släppa in Walle och operation "väckaNicklas" tog sin början. En sån väckarklocka skulle man ha!

Vi fick en god frukost och sedan var det promenad som gällde. Walle fick springa en stund lös och det är riktig frihet för mej, att se hunden springa som den vill. (Eller nja, som vi vill iaf) När vi kom tillbaka skulle vi rasta hästarna. Eftersom det fortfarande är för kallt att gå ute för det lilla fölet, som är en vecka gammal idag, så tar dom ut hästarna ett par gånger om dagen så dom får springa av sej i paddocken. Riktigt roligt att se den lilla som blivit så snabb!!


När man leder fölet (som ännu inte fått nåt namn) räcker det inte bara att "leda den" man måste hålla en arm runt rumpan också för att få honom att gå framåt. Jepp, det är min pappa i bakgrunden som håller Kimberly (och även lyckas trassla in grimskaftet runt hennes fot) Tycker ni inte att fars outfit är den snyggaste...? Vem bryr sej på landet?!

Walle tycker det är jättespännande med en liten ny hingst. Kimberly är inte lika nöjd med att ha Walle runt benen och hon blir riktigt sur... Men annars går det jättebra! Hon är en jätteduktig mamma och att vi håller på med fölet bryr hon sej inte alls om. Fölet är inte heller särskilt skyggt utan har vant sej vid den dagliga kontakten med människor.

SÖTNOS!!

Husmor

Detta är resultatet av min "husmorsdag" igår. Dagen började med bullbak hemma hos svärmor. Vi bakade sex plåtar. Mumma! Nybakade bullar är det bästa. Jag fortsatte sedan dagen med att rulla mina alldeles egna köttbullar. Jag gjorde dom på älgfärs som vi fått av Nickes mormor. Sedan blev det hemmagjorda köttbullar, potatis, brunsås och lingon till middag. Kan det bli bättre? Nope!

Idag har jag gått brevid på ett nytt ställe. Det gick bra förutom att jag kände mej så fruktansvärt trött så att jag blev osocial. Usch, dom måste tyckt jag va tråkig. Men jag har vart trött senaste dagarna. Jag har ingen aning om varför. Jag sov middag när jag kom hem efter jobbet men jag känner mej inte piggare för det. Nehe, nu ska Nicke och jag packa. Vi ska hem till mor och far och sova över där. Och äta mat och det är bra för vi är vrålhungriga båda två!!

Jag är så sjukt trött. hade inte vart på box på flera veckor på grund av jobb men ikväll skulle min kropp få lida. Och som jag led! AJAJAJ! Det var Linda som hade det och som vanligt gick hon över tiden. Vi ska egentligen sluta vid halv nio men vi var klara vid kvart i. De sista vi gjorda var att köra mage i tre minuter utan paus. Som sagt: AJAJAJ!

Buren av en brandman

Jepp. Det har jag blivit idag. Vi hade nån sorts brandinformation idag. Jag hade ju lovat att jag kunde jobba vid 13.30 men när jag frågade läraren om det var okej att gå tidigare fick jag ett blankt nej. Det var bara att foga sej och stanna kvar men tyckte synd om dom på jobbet som räknat med mej. Inte okej alls.
Men iaf, brandinformation var det. Brandmannen skulle visa hur man får ut personer på snabbast sätt och det var ju såklart att bära ut dom (om dom inte kunde gå själv såklart). Till detta behövde han en testperson. Åh nej, hinner jag tänka, och sedan sjunker jag långt ner i stolen. Men brandmannens blickar dras till mej. Sedan spänner han ögonen i mej och säger med sin mörka röst. "Du där! Kom, jag ska visa på dej". Jag vågar inte protestera utan går med osäkra steg fram till honom. Jag får vända mej så jag har ryggen mot klassen, sedan tar han tag i min ena arm och slänger upp mej på axlarna. Fråga mej inte hur han gjorde för jag har ingen aning. Men det var faktiskt en ganska bekväm ställning och jag hade kunnat tänka mej att ligga kvar där på brandmannens axlar en stund till. Det kändes tryggt och jag visste att hade det börjat brinna just i det ögonblicket, då hade jag överlevt.

Lite bilder på miraklet i Skrika

"Mamma, vad är det för konstiga människor som tittar på mej?"

"Jag ska nog äta lite."

"Mumma"

"Och här är jag!"

Bilder: Yrja Winbladh

lägenhetstristess

Efter träningen igårkväll (pilates) upptäckte Nicke och jag att vi gjorde samma sak som vi gör de allra flesta kvällar, dvs jag sitter vid datorn och han sitter vid sitt xbox. Vi började prata om att vi är lite trötta på lägenhetslivet och att aldrig göra något. Så, vi ringde hem till svärföräldrarna och sedan åkte vi dit helt enkelt. Killarna kollade på fotboll och jag och Helena snackade skit. Och sedan åt vi scones tillsammans. Skönt att komma hemifrån lite! Tack för goda scones Helena!

Virr och flum

Åh, jag är så frustrerad idag. Och allt är min lärares fel. Jag vill inte skriva något namn, men många av er vet nog vem hon är bara när jag säger att hon är fruktansvärt flummig och virrig. Jag har henne i Psykologi och Etik- och livsfrågor. Innan vi började denna termin var jag så glad att jag skulle få läsa Psykologi för det har varit ett ämne som intresserar mej. Men nu kan jag säga att jag inte får ut något av lektionerna. Hon är så flummig! Och Etiken är ännu värre! Hon har aldrig koll på klockan. Vi får nästan springa till nästa lektion och att gå på toaletten efter hennes lektion är det inte tal om för att hon aldrig avslutar. Och idag var nog det värsta jag vart med om. I början av lektionen skulle hon presentera en tjej för att hon trodde hon va ny i klassen. Men den tjejen har ju gått på våra lektioner sedan terminen började!! Snacka om att inte ha koll. Men missupfatta mej inte, detta är en jättetrevlig person. Hon är alltid glad och positiv, så det kan man inte säga något om. Man vad hon gör på lärarpositionen, det är det jag inte förstår. Och det värsta är att jag inte blir av med henne. Hela nästa termin också eftersom jag även ska ha henne i Socialpsykologi. Rädda mej nån!

Detta var vår kvällsmat igår. Otippat men gott.

Trekamp

Haft en jätterolig dag och nu är jag helt slut. Vi åkte in till Kalmar med jobbet för att köra trekamp bestående av bowling, golf och lasergame. Jag är ganska så nöjd med min insats i både golf och bowling men lasergame, hujedamej vad dåliga vi var!! Vi i mitt lag var inte organiserade för fem öre och vi förlorade stooooooort!
Vi spelade som sagt i lag men lite var det väl en individuell tävling också. Den vanns av Madde (Nickes syster för er som inte vet) Grattis till dej!

Efteråt gick vi och åt kinamat. Riktigt gott! Är så kul att jag, som bara är vikarie, får följa med. Stämningen i den här gruppen är jättebra och detta är det stället som jag trivs mest att jobba på. Tack för en mysig dag tjejer!

Fölning

Jag är helt slut. Finito. Död. Ikväll var tanken att jag skulle ha en lugn, skön kväll hemma hos mamma och pappa. Men så blev det inte. Kvällen blev väldigt intensiv och händelserik. Jag fick nämligen vara med när ett litet föl kom till världen!

Jag, familjen och Fihas pojkvän Robert hade vart iväg och bowlat. När vi kom hem till mor och far sprang jag direkt ut till stallet för att se om det hänt något. Det hade det inte. Men däremot kändes det direkt i luften att något var på gång. Kimberly (stoet) hade bäddat i boxen och två minuter efter att jag gått in ställde hon sig i samma position som dom står i när dom ska kissa. Sedan började hon "läcka" och det var ingen tvekan om saken. När ett föl kommer till världen går det väldigt fort och det gjorde det nu med. Men det var ett par minuter som blev ganska dramatiska. Kimberly la sig ner med rumpan mot väggen. Och fölet som redan var på väg kunde ju inte komma ut! Så pappa och Robert slet av sej sina skärp som dom band runt Kimberlys bakben och drog ut henne från väggen. Vi kom hem från bowlingen kl 19.25. 19.35 var fölet ute. Snacka om att vi var paffa eftersom grannen kollat till Kimmy 25 minuter tidigare och då hade hon inte visat något tecken på att det var på gång.

Men oftast är det ju inte själva födseln som är mest dramatisk. Det är ju de närmsta timmarna när fölet kommit ut som kan bli problematiska. Kimberly är en jätteduktig mamma och hon började slicka på sitt lilla föl på en gång. Och hon brydde sej ingenting om att vi var där för att hjälpa till. Men det är ju ändå det lilla fölet som måste göra jobbet själv. Innan det gått två timmar måste det fått i sej mjölk. När den lilla fortfarande inte klarat att stå upp själv efter 1,5 timme började vi bli oroliga. Mamma hade som väl var mjölkat Kimberly så efter en stund gav vi fölet mjölk i en nappflaska. När den fått lite mjölk i sej hade den nya krafter och kom upp på benen. Men det dröjde ett bra tag till innan hon hittade mammas tutts.
Önskar jag hade en bild på underverket men när det väl händer något har inte Liza kameran med sej.

Fölet är brunt och har två vita sockor och en bläs. Mamman är halvblod och pappan fullblod. Och vet ni vad det blev för en sort? En söt liten hingst som kanske ska heta Shiraz efter vinet vi drack ikväll.

Innan jag åkte hem gick jag för att titta till mamman och bebisen. Dom var så lugna och fridfulla båda två och den lilla stod och diade. Jag har varit med om ett mirkael ikväll. Det var magiskt!