Sorry....

Jag känner mej som världens sämsta.
Dagen började med en kilometer i vattnet. Sååå skönt att simma och att man har träningen gjord så man slipper ha ångest hela dan för att man ska träna senare poå kvällen. Iallafall, mobilen hade jag lämnat hemma. Ingen mening att ha med den i vattnet liksom. De ju inte så att man stoppar ner den breve patten och simmar iväg. När jag senare kommer hem har jag sju missade samtal från jobbet. Dom behövde mej. Hade tänkt vara hemma hela förmiddagen egentligen men nu fick jag i all hast åka iväg. Klockan tre får jag ett sms. Avsändare:Emma. "Var är du?" Ajajaj! Emma står utanför min låsta dörr och fattar ingenting. Vi skulle ju träffas idag, jag skulle klippa hennes hår. Och stackaren har verkligen ansträngt sej för att ta sej hem till mej. Hon har ju inget körkort och har istället härjat jättemycke med bussar. Tagit sej tre kilometer till busshållplatsen. Det är bara att ta sej hem igen.

Jag glömde!
Förlåt Emma!