I love you

Jag tror inte att man tillräckligt ofta tänker på hur bra man har det. Det har jag gjort ikväll och då är det många saker som poppar upp i mitt huvud. Men framförallt en sak.
Nicklas.
Om ett par dagar har vi vart tillsammans ett och ett halvt år. Det är egentligen inte så länge men det känns länge. Jag kan knappt minnas hur det var när han inte var en del av mitt liv. Nu är han det och det är helt underbart. Det har inte gått en dag under ett och ett halvt års tid som jag inte pratat med Nicklas. Men det har gått många dagar när jag inte fått träffa eller se honom. Tiden när jag bodde i Göteborg var på många sätt väldigt jobbig. Jag vill aldrig mer ha ett distansförhållande. Varken Nicke eller jag är sådana personer som kan sitta och prata i telefon i flera timmar. När jag bodde i Göteborg var vi tvungna till det för det var den enda kontakten vi kunde ha. Nu är jag där jag hör hemma. Hos min älskling. Och från och med nu kan det bara bli bättre. Jag säger som Nicke en gång sa till mej: Vi har framtiden för oss.

Jag är världens lyckligaste flicka för världens finaste pojke tillhör mig.
Jag älskar Nicklas