Sleepy...zzz

Sitter på jobbet och det är snart dags att krypa till kojs. Vill inte. Har ofta svårt att sova när jag jobbar och när jag väl somnat sover jag dåligt. Därför skjuter jag upp det. Går in på alla sidor på nätet jag kan komma på för att få tiden att gå och hoppas på att bli tröttare. Är avundsjuk på dom som bara lägger ner huvudet på kudden och somnar.

När jag var yngre hade jag fruktansvärda sömnproblem. Under hela högstadiet var jag som en inställd robot. Jag somnade framåt tre-fyra två nätter i rad. Den tredje natten somnade jag vid elva av ren utmattning. Sedan kom det två nätter då jag inte kunde sova och den tredje natten somnade jag. Så höll det på. On and on. Under tre års tid. Jag vet inte varför. Jag tror att lite beror på att jag är en person som har en "issue" med min sömn. En annan del bestod av att jag kände sådan press. Jag tyckte nog inte riktigt att jag passade in. Jag ville så desperat passa in, trots att det inte var jag. Missförstå mej inte, jag hade kompisar. (Vissa håller jag kontakten med än idag och några av dom läser min blogg. Kärlek till er!) Men jag var inte lycklig på den tiden. Jag kände inte att jag passade in och jag var inte mej själv. Därav sömnproblem. Och självklart...hormoner som spökar. ÅÅÅHH VAD JAG ÄR GLAD ATT DEN TIDEN ÄR ÖVER!! Högstadiet är den värsta tiden i mitt liv. Fast nån som tittar på mitt liv utifrån skulle nog inte hålla med mej. Hur kunde jag vara så olycklig när jag hade kompisar, underbara föräldrar och hyffsade betyg? Jag kan inte ens svara själv på det. Men jag tror inte jag är ensam. Många skulle nog säga samma sak om sina högstadieår. Huuuuu, jag ryser när jag tänker på det!

Nu har jag tänkt så mycket på mina tidigare sömnproblem att det förmodligen blir omöjligt att sova inatt. Men jag ska göra ett försök. Och jag har ju faktiskt min bok om jag inte skulle lyckas. Sov gott!
Love!