Ryttarinnan

Idag har jag bestigit ett väldigt, väldigt högt berg. Jag var skitskraj innan. Men jag tog mej upp. Bergstoppen finns på hästryggen. Jag är egentligen inte rädd för att rida. Jag har ridit många gånger sedan jag föll av. Jag är inte rädd för att rida OM det inte är på stora hästar. Under hela min uppväxt har jag ridit på en ponny som hette Timmara. Eller ponny och ponny, hon var 1,47 och då är man väl på gränsen till häst. Jaja, hon va ingen stor häst iaf. (Petra, hon såg ut precis som din Fia, söt i ansiktet och busiga ögon. Hon var jättepigg till vi tog bort henne då hon var över 30. Alltså, en riktigt Fiahäst även om hon inte blev lika gammal) Timmara red jag i skogen på. Jag kunde egentligen ingenting och hon kunde ingenting. Vi älskade att galoppera på ängar och i skogar. Det var det vi gjorde, och vi var nöjda med det. Någon dressyr ville vi inte lära oss och hindren blev aldrig högre än en meter. Men så en dag valde jag att sätta mej upp på mammas stora halvblod. Jag skulle bara skritta henne. Det slutade med 40 stygn i ansiktet, två utslagna tänder, hjärnskakning, och en skräck för att rida stora, hästar som jag inte känner. Jag har ridit stora hästar sen dess. För ett år sedan red jag mammas halvblod Kimberly (inte samma som slängde av mej) men sedan dess är det flera år sedan jag red. Så, även om jag har vågat ta mej upp på hästryggen så har jag aldrig blivit kvitt rädslan.

Idag vände det. Jag följde med Mia Tegnemo till Lövö. Där fick jag rida Nancy, ett sjuårigt sto på 1,70. Det var magiskt! Det var som att jag aldrig slutat rida och det lyckoruset jag fick när jag insåg att jag satt på en jättehäst (ur mina ögon mätt) och hade kontroll är svår att beskriva. Jag var lycklig...

Idag har jag umgåtts med Valle hela dagen. Här är vi och badar på Oknö. Okej då, han badade och jag tittade på...

Åkte sedan hem till Nickes föräldrar där Valle fick leka med Zeb. Dom lekte i fyra timmar. Duracellkaninerna, släng er i väggen....! Svärmor bjöd på god mat, jag solade, Nicke tvättade bilen och Inge svor. Allt var som vanligt;)

Resten av kvällen spenderar jag tillsammans med Maggan och ett glas vin...

Förresten, farmor hittades igår till slut. Men det hade tagit väldigt, väldigt lång tid.