http://www.metrobloggen.se/frulizafiza

Nytt

Asså förlåt Nina, men jag var tvungen. Jag blev avis på din nya sida som var så fräsch och härlig. Jag ville ju också. Jag var därför tvungen att skapa en ny blogg. Jag kan erkänna att jag härmats lite.
Men nu är vi ju kvitt;)

www.metrobloggen.se/frulizafiza

Korthårig

Jag trotsar mensvärk och kyla och ger mej ut på en oskön morgonpromenad. Måste röra på mej innan det är för sent. Ju äldre man blir desto svårare att få bort hullet! Så ut och gå med mej!

Jag bjuder på en bild när jag va korthårig. (Ungefär när denna bilden togs träffade jag Nicke för första gången)
Jag bestämde mej att klippa av mitt hår över en dag. Jag var arg och ledsen och trött på alla. Det var håret som fick lida för det. Jag ångrade mej efteråt och grät till och med en skvätt över mitt förlorade hår. Nästa gång jag klipper mej så kort (inte på ett bra tag) är det noga övervägt.

Änna Änka

Jepp, tv:n är på MEN jag kollar inte. Vet ni varför? Jag blev fast i Anna Ankas värld. Helt otroligt vilka människor! Men jag måste ändå säga att jag tycker Maria nästan är snäppet värre. Jag tror att många är avundsjuka på deras pengar och glamour men jag skulle aldrig, aldrig vilja leva i deras värld. Tänk att vara en Anna Anka vars enda karriär är att vara en mans hustru. Inget eget. Vilken tristess. Nej, jag kollar på dom och jag skrattar åt dom.

Så har vi då äntligen TV i det Gustavssonska hemmet. Wihooooo! Nu väntar jag på att boysen ska dra härifrån så jag får tv:n all by myself. Idol, nu behöver du inte vänta på mej längre, här kommer jag!!

Ledig!!

Vet ni vad? Idag är jag ledig!! Så underbart! Ska bara vara hemma och mysa hela dagen. Eller nja, nästan iallafall..

Detta skall göras idag:

- Lön= storhandling

- Besöka gymet (spinning eller gym? det är frågan!)

- Ett gäng öldrickande killar kommer till mitt hus

- Parabolen ska sättas upp (Det får de öldrickande killarna göra)

- Hämta gardiner som nu är färdigsydda (Nej, jag kan INTE sy och jag vägrar lära mej!)

- Eventuellt fika med Linda

- Tanka bilen

- NJUTA av att vara ledig. OBS! MYCKET VIKTIGT!

Alla muskler i min kropp vill att jag ska gå till den öppna spisen och tända en mysig eld. Men jag tror inte de öldrickande killarna när dom kommer blir så glada. Det blir nämligen väldigt kallt på övervåningen om man gör det. Och det är ju på övervåningen de helt säkert kommer hålla till när parabolen är uppe. På tal om parabol, vi har varit utan tv sen vi flyttade, det vill säga, sen augusti! Så, jag är inte så up to date i vad som händer i tv-världen just nu! Tur det finns webbtv. Jag har ett ynka avsnitt kvar (Skäms om jag säger vilket program så jag vägrar! Och Nina, du är tyst!) ett ynka avsnitt, sen måste jag börja kolla på nåt annat. Förmodligen blir det svenska hollywoodfruar och sen True blood. Åh, älskar höst. Speciellt när man är..............LEDIG! Wihoooo!

Konto eller kredit?

Om 45 minuter börjar jag jobba, då är klockan åtta. Sen jobbar jag fyra pass efter varann, vilket innebär att jag är hemma 22.15 på torsdag kväll. Det är tur man har någon fritid!
(Ska också sägas att jag valt detta själv, så klaga gör jag inte)
Igår kom jag till ett avgörande skede. Det var när jag tankade. Plötsligt stannade jag till och för första gången någonsin tänkte jag till under frågan "Konto eller kredit"? Det ska sägas att efter tanknigen skulle jag ha två kronor på kontot. Men NEJ! Det blev konto denna gången med. ALDRIG kredit!! Snart är skoan slut. Bit i, Liza!

Har haft en mysig, ledig dag med eld i brasan! Älskar när det knastrar!

Varit på föreläsning i Kalmar ikväll, han som föreläste har en cp-skada. Han var så rolig så jag skrattade så jag grät! Men hemvägen vare inte lika rolig. När jag var i Ålem körde jag om en moppe och då kom jag över lite på andra sidan vägen. Då möter jag en annan moppe utan lyse. Eftersom det var kolsvart ute hade det kunnat sluta hur som helst. SNORUNGAR!!!

Trött, sliten och stressad. Det är så jag känner mej efter denna jobbarhelg. Underbart att vara ledig ikväll och imorgon! Fast kommer det jobb tackar jag givetvis ja till de! Det börjar komma in nya vikarier inom omsorgen och även att jag vet att jag går före dom så känner jag ändå att jag måste vara på hugget.

Det händer mycket på praktiken och jag hade gärna stannat kvar idag för att det är så spännande. Det är situationer jag aldrig varit med om tidigare. Men så är det också det gamla vanliga att som elev får jag inte göra något själv. Inte ens hjälpa de boende med maten och det tycker jag är lite tråkigt. Jag är inte en person som gillar att svansa efter folk utan vill ta tag i saken själv.

Nu ska jag kika lite på webbtv (vår vanliga tv funkar fortfarande inte) och sen ska jag kanske göra nån nytta här hemma.

Målning!

Detta är vad min händige man gör just nu. Målar taket i hallen. Tro mej, det är skitjobbigt! Jag ska inte måla nåt idag eftersom jag börjar jobba om en timme. På måndag däremot får jag nog dra mitt strå till stacken.

Praktiken går bra men har en känsla av att dagen idag kommer bli väldigt tung. Fast det är ju det jag gillar! Så...på att bara! Annars är det en väldig torka på jobb just nu. Som det ser ut nu jobbar jag 70 timmar denna månad och det är inget vidare eftersom jag inte har någon annan inkomst. Vill inte ha csnlån jue!

Kom precis hem från morgonpromenixen och nu är det duschen som gäller. (Hur jag nu ska komma in eftersom dörren är igentejpad där Nicke målar?)

Den lilla flickan är stor

Något har hänt med mej. Något magiskt. I hela mitt liv har jag varit en liten flicka. Jag var en liten flicka när jag föddes, jag var en liten flicka när jag började skolan och jag var en liten flicka när jag flyttade hemifrån. Den lilla flickan fanns även kvar när jag blev ihop, förlovade och gifte mej med Nicklas. Men så hände något. Något magiskt.

Jag köpte ett hus.

Helt plötsligt är allt förändrat. Helt plötsligt är jag en kvinna med ansvar. Ansvar för mej själv, för Nicklas och för vårat hus.
Ansvar finns det visserligen genom hela livet och självklart hade jag ett visst ansvar när jag var en liten flicka också. Men ni förstår vad jag menar. Nu är det ansvar på riktigt.

En liten del av mej kan sörja tiden som var när jag slapp ta ansvar, när jag slapp vara min egen. En annan del av mej älskar mitt nya liv.
Kärleken till Nicke har bara växt sej starkare. Speciellt nu när vi har något att vårda och ta hand om. Både han och jag mår bra när vi har projekt att bita i tillsammans. Innan hade han sin innebandy och jag hade skolan. Nu har vi något mer.

För det är nu det har börjat. På riktigt. Något magiskt har hänt.
Jag är vuxen och jag gillar det.

Vi kör!

Okej mina kära vänner, jag gör det. Ni har övertalat mej, jag sätter igång igen.

Precis hemkommen från gymet vmed Malin. Hade redan träningsvärk och imorgon är den förmodligen värre! Uscha!

Igår var första dagen på min nya praktik och det gick hur bra som helst. De kommande fyra veckorna kommer bli en tuff utmaning men det kommer också bli roligt. Jag är där jag ska vara!

Nu duschen, sen är det allvar.

???

Jag saknar skrivandet. Jag gör verkligen det. Frågan är ju: fortsätta blogga eller inte? Jag vet inte vad jag vill. Eller, jag vet att jag vill skriva men jag vill inte att ALLA ska veta vad jag gör hela tiden. Det finns många olika kategorier som läser min blogg, även sådana som jag bara vet vilka dom är till utseendet. Det är lite läskigt att dom vet allt om mej och jag inte vet ett skit om dom.
Och att vara mindre personlig är inte ett alternativ. Ska jag utesluta vissa saker jag skrev om innan så kommer det inte bli roligt att läsa. Och ännu värre, det kommer definitivt inte vara rolig att skriva. Nee, jag måste vara personlig, annars funkar det inte.
Men jag saknar ju bloggen. Det gör jag.

Jag funderar på att lägga av med bloggen. Det har inte varit roligt att skriva på evigheter. Kanske är det för att det är sommar, jag vet inte. Jag lägger av för ett tag så får vi se vad som händer till hösten.
Kärlek till er!

Deppig

Har varit riktigt depp i eftermiddag. Och nej, jag är ingen deppig person i vanliga fall och jag har inga psykiska problem. Jag anser mej istället vara en mycket lyckligt lottad människa. Men ibland behöver man få en riktig urladdning och vara lite nere. Det är konstigt när man är depp. Jag har ganska så lätt för att gråta men när jag gråter tänker jag bara på att jag egentligen inte har rätt att gråta. Att jag är fjantig och att det finns dom som har det värre. "Skärp till dej, Liza" är orden som repeteras om och om igen i mitt huvud.
Sedan är det så knäppt för att en liten del av mej vill gråta i min ensamhet, för mej själv. Man känner sej så utlämnad när man gråter, det är nästan lite förnedrande. En annan del av mej vill bli tröstad och samma del av mej vill prata om mitt problem och vill att personen som lyssnar ska förstå och bekräfta problemet. Och då mår man ju bäst, när man får prata om det. Om man känner sej redo för att prata, vill säga.
Nicke har märkt att jag vart depp idag även om jag försökt dölja det. Han har kanske frågat tio gånger varför jag är ledsen. Jag vill egentligen berätta, på en gång, men jag kommer mej inte för. Jag blir istället ganska avvisande men innerst inne vill jag inget annat än att berätta. Och om Nicke skulle sluta fråga skulle jag bli jättebesviken och ännu mer ledsen. Den elfte gången han frågade berättade jag.
Efterfsom jag haft en deppdag skulle jag även få en deppkväll. Om inte Nicke övertalat mej att ringa Mia. Det gjorde jag. Vi åkte ut till tennisbanan där Nicke och Jim skulle spela. Så slog vi lite hon och jag också. Förmodligen så är vi sämst i hela världen på tennis, men vad gör det, kul hade vi iallafall!
Nu ikväll är jag gladare!